V, f.16/5-79 SPR 880010/79 e. Red Devil u. Rosita II
New Forest, sth fux, bls, vvbf, 139,9 cm mkh
Uppfödd hos Leif Karlsson Östrakärne  Granbergsdal
Ägare: ??? Någon som vet??
Kasper har en godkänd bror vid namn: Asso Gogol RNF92



Här ses vi på LxRKs bana i Laxå 1988 i LB

Red Devil RNF 55 
Prem B, 
f.1972 d.1982
fux, 140cm
Uppf. Irene Herzberg Skällinge
Vera Slipon´s Fury RNF 28 Broomy Slip-On 2894 NPS
e. Telegraph Rocketer 1817 NPS
Brookshill Janet NFM 3565
e. Goldenhayes Kim 3737 NPS
Sweet Martini RNF 471 Fir Tree Dusty NFS 748
e. Forest Horse
Blackwell Trixie NFM 2661
e. Russet NFS 265
Rosita II 
SPR 42613/73
Howen Charlie NFS 2980 Howen Marshall
e.
Howen Bessie
e.
Rose of Royal Oak Forest Horse
Queen Marie
e.

Kasper var en mycket speciell kille! Hur snäll som helst att rida, lite för snäll för min smak. Så det blev mest dressyr med honom tills jag sålde honom för att skaffa mej en stor häst istället. 
Dressyr var han bra på, men jag tyckte det var trist, så det blev inte mycket tävlande inom det, sen var det ju svårt att kombinera med hoppningen av Wictory som jag hade samtidigt. Vi tog, trots att det gick i slowmotion, segrar i som bäst LB i hoppning och deltog i allsvenskan div 2.
Jag köpte Kasper i Laxå. Där stod han och användes just inte till något alls. Han var mager och raggig i pälsen, han hade så mycket mugg i karlederna att det gick upp långt på skenbenet, ett rent under att han inte var halt! 
Svansen bestod av en samling rep som inte ens gick att reda ut. Nej någon vacker syn var han inte och 139,9cm hög, jag som trodde jag köpt en D-ponny, så var han en stor C!

Men han blev fin! När vi fick jobba tillsammans ett tag och vi fick honom hel och ren, fick vi många som kommenterade honom som en mycket vacker New Forrest, vilket förståss kändes jätte bra! 
Min kompis Petra inte att förglömma för det, eftersom det var hon som red honom och motionerade honom allra mest. Se Petras shettis sida.

Vi körde Kasper mycket, det fungerade jätte bra! Då var han som förbytt, han tyckte det var jätte roligt! Vi blev tvungna att sätta slaggjord på honom för att han inte skulle slå bakut och bocka iväg med oss! 
Det som var tråkigast med honom var att han inte var så snäll i hagen, han kunde gärna jaga ut en om man inte passade sej, och så snappade han luft så fort han kom åt. Krubbitarringen var ett måste, det var inte så bra.
 
Numer står han troligtvis uppe i Vintrosa och latar sej som en gammal pensionär vad jag senast hörde.

 

Startsidan