|
|
|
V, f.-83
e. Parnass 468 u. Pepita 8586 |
||
|
|
||
|
|
|
 |
| Parnass 468 | ||
| Pepita 8586 | Portos 402 | |
| Pampas var min första och hittills enda
storhäst. Han är 165 cm i manken och lite för stor för mej som bara
är 158cm själv, men han är väldigt lätt i typen så tung riden var han
aldrig. Däremot var han fullkomligt galen när jag köpte honom! Han kunde inte ens gå rakt fram på vägen, han for omkring och bockade och var rädd för allt. Jag som hade haft en galen och busig Wictory innan och var van vid sattyg, fick åka i backen många gånger. Så många att jag insåg att blivit rädd för honom tillslut. Mycket tråkigt. Vi tävlade tillsammans under några års tid upp till att få vinster i LB i hoppning och provade dessutom fälltävlan. Det blev ett 30tal placeringar allt som allt. Tänk om han varit lika snäll att rida som att hålla på med, oj! Vi tränade mest för Anders Edman och Marianne Heed på den tiden. Angelica von Malottke och Hans Lundbäck hjälpte mig med en del av utbildningen av honom också. Han var väldigt duktig och underbar att både hoppa och rida i dressyr när han bara var på humör, men att sköta var han snällare än en hund. Man kunde gå långa promenader med honom i grimma och grimskaft, hur rädd han än blev för något trampade han aldrig på en. Han stod still utan att man behövde binda upp honom och när man skulle lasta honom i transporten var det bara att fälla ner lämmen och säga till hon att gå in, så gick han in själv! Aldrig några problem att vara ensam och lasta då inte! Likadant vara det ut ur transporten, då öppnade men bara och sade åt honom att gå ut, så kunde man ta emot honom där ute sedan. |
| Jag köpte honom 1989 i Eskilstuna och
ägde honom till 1995. Men då var han ute på foder emellan några
gånger. Men han har lyckats skrämma nästan alla som försökt hjälpa mej med honom, så tillslut stod jag där med honom hemma igen. Niklas Jonsson red honom åt mig ett tag och honom bråkade han aldrig med, det fungerade tvärt om väldigt bra, men Pampas fick ont i ryggen så vi fick avbryta det samarbetet tyvärr. Sedan visade det sej att han när han blev så där galen efter att ha fungerat jätte bra innan så berodde det på att han haft kotleds inflammation i båda frambenen, vilket gjort att ryggen gjort ont på honom. Inte konstigt att han inte ville jobba och hoppa en massa! Stackarn, om jag bara hade förstått eller varit klok nog att kontrollera varför ordentligt, men vi trodde ju bara att han var galen. Vi lät honom vila nästan ett år och sedan sade veterinärerna att han var bra. Tillslut sålde vi honom jätte billigt (urs) till Odensbackens Ridcenter där han stod i några år. Men nu vet jag som sagt inte vart han tagit vägen!! Vore kul att veta om han lever och har blivit äldre och snällare att rida. |
